För ett antal veckor sedan skrev min bloggkollega om en Fury 61 uppe i Norrbotten. Elisabeth och Linnea råkar nu av en "händelse" ha en likadan bil i sin vagnspark och här kommer då några bilder som jag hittat i deras "mackjärn"
Bara så att ni ska veta...så är det då en Plymouth Fury av 1961 års modell.
Nyss hemkommen från Arizonas stekheta sol som då gjort sitt på lacken.
Men vad gör väl lite patina när designen överträffar det mesta. (Måste väl skriva så eftersom jag vet att Elisabeth och Linnea tycker det)
Nybesiktad och vacker i solnedgången...tyvärr blev det ett smärre motorhaveri på 318 så den har blivit ståendes...men nu är blocket borrat och motorrummet ska snyggas till så till nästa sommar kommer Furyn att rulla.
Ny inredning syddes omg. eftersom den gamla var totalt uppbränd...inte original men duger ändå.
Kromen är otroligt välhållen på bilen och Furyn kommer väl så småningom att lackas i originalets Emerald Green and White.
Det här är då en av alla Moparbilar som samlats hos Elisabeth och Linnea. Jag för min del får väl bara hoppas på en framtida åktur.
P.s. Jag bjuder på en Fury till som finns i närheten ( i grannlänet Västernorrland) ; )
Gittan.
Jag förstår att den ska lackas om, men originalbilar med patina har också sin tjusning. Det finns en skönhet i det gamla som man aldrig kan få i en renoverad bil, hur blank och fin den än är.
SvaraRaderaDetta är en av de snyggaste modellerna från Plymouth.
SvaraRaderaTusen tack för inlägget, vilka fina bilder på en ovanlig vagn. Visst är det härligt med patina, man känner äktheten när man ser patinan. Jag brukar fantisera om hur bilar med patina skulle "klä" i olika lacker. När bilen lackas försvinner en del av fantasimomentet men bilens elegans framträder förstås.Orginallacken blir säkert jättefin på Furyn trots att patinan är läcker den med.
SvaraRaderaRiktigt häftig också i detta skick!
SvaraRadera